I fredags morse var jag till min diabetessköterska, vi har bestämt att ses med mer jämna mellanrum nu ett tag tills vi får ritkigt ordning på mitt BS. Men! det går åt rätt håll! mitt HBa1C hade redan gått nedåt sen sist. Så det var väldigt skönt att höra. Dock, var det bara bättre, inte bra. Hon sa nåt klokt, man måste få in "tävlingsinstinkten" att man ska vinna över det. Jag tror faktiskt jag börjar hitta den, dock förstår jag inte gårkvällens otroligt höga värde när jag var och dansade. helt plötsligt låg jag på 28! 28!! och jag kände mig inte konstig. Vet inte riktigt vart det kom ifrån, då jag till och med brukar kunna dricka vanlig läsk till maten innan en danskväll. Nåja, jag tog extra insulin och fortsatte. När jag kom hem runt 2 tiden eller någonting hade det iaf gått ner. Men jag blir så irriterad! Jag vill ju hitta den där magiska gränsen och alltid ligga på mellan 6-8 typ. det vore drömmen. Men som ni andra diabetiker där ute vet så är detta bara ett önsketänkande.
Jag tänkte delge er annan sak som jag kom att tänka på i torsdags när jag fick ett infall och blev galet sugen på saltlakrits. Jag tänkte att jomen nog går det bra att äta lite grann, SÅ farligt är det ju inte.
Jag kan säga att jag tänker mig mer noga för nästa gång. Vi måste inte bara gissa hur mycket insulin vi ska ta till det där, misslyckas man kan man ha ett rent helvete i flera dagar efteråt. Jag ska berätta hur det var för mig, jo, jag var typ bakis,skulle man kunna säga, ja, som "alkohol"- bakis, då kan ni nog tänka er att jag tänker efter en gång till nästa gång. Det är kanske inte alltid värt det? eller ?
Ja, det var ju egentligen inte detta det här inlägget skulle handla om, men kände jag var tvungen att skriva av mig av mina tankar, så att så fick det bli.!
Detta är ju trots allt "In my world". För det jag just har skrivit om, exakt så kan en dag i Izzy's world se ut.
 |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar