När insikten träffar mig att det är nästan ett under att jag ens sitter här nu och skriver.
För andra gången i mitt liv var jag nära att inte vakna imorse. Då talar jag inte om att "inte vakna" som i att försova sig. Nu talar jag om att "inte vakna" som i att falla in i medvetslöshet, ett livshotande tillstånd vi diabetiker kan hamna i om vårt blodsocker sjunker till alltför låga nivåer.
Jag vet inte vad mitt värde låg på när det var som värst, jag kollade inte, men jag kunde inte se ordentligt jag har minnesluckor och jag hade stora bekymmer med att föra cola flaskan till munnen för att dricka. Elina ringde och jag pratade med henne. jag minns inte vad vi pratade om, så jag ringde tillbaka senare, och jag hade visst pratat mycket osammanhängande.
Nu mina vänner, träffar ni någon gång på en människa någerst som beter sig underligt, ja, ungefär som att man är kraftigt berusad men inte doftar alkohol, titta en extra gång, det kan vara så att personen ifråga har just diabetes och har riktigt lågt blodsocker.
När jag är ute och dansar eller ute på krogen brukar jag ha mitt halsband eller mitt gummiarmband. På båda står det att jag är diabetiker, och jag tycker det känns betryggande att folk kan läsa det på mig om det skulle hända något någongång och någon skulle hitta mig utan medvetande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar