New York och Ground Zero.

Nu är jag hemma igen.
Har haft fem underbara dagar i New York. Åkte dit för exakt en veckan sedan idag. Vad mer kan jag säga?
Jag älskar staden! och ser sjukt mycket fram emot nästa gång jag får åka dit. Preliminärt så blir det kanske om drygt ett år. Men då blir det kanske 14 dagar, och Florida och New York. Men vi får se. Det är som sagt en bit bort.
Hur gick det att resa då? Det gick bra, och  jag var beredd med mitt läkarintyg vid alla säkerhetskontrollerna, eller nej, inte riktigt, men iaf i USA. Man kan ju tycka att där om någonstans så måste man visa det, men nej då. Inte det. Till min stora förvåning. Jag har haft diabetes sedan jag var 8 år gammal, och har hunnit resa en hel del under tiden, jag kan säga att under denna period så är det endast 1 gång jag har behövt visa upp intyget. Det var när jag flög från Göteborg, jag tror det var hösten -08. Nog om det.

Vet inte riktigt vart jag ska börja berätta när det kommer till resan, Vad vi har gjort?  vad vi har sett?
Jaa,  hela syftet med resan var ju att shoppa, har vi gjort det då? jajemän! En hel del, jag ska visa här också vad jag kom tillbaka med. Men det blir sen. Har inte ens packat upp allt ur resväskan än.

Första dagen iaf, började vi att göra en stadsrundtur med bussen. Bland annat åkte vi förbi "The Met", teatern, Central Park, Broadway, såg frihetsgudinnan på håll, och Ground Zero, för att nämna några.
Dock gick vi aldrig in till minnesplasen, då hade man varit tvungen att vara på plats kl 08:00 för att köpa biljetter, och det var ju inte vi. Men jag har sagt det att nästa gång jag kommer till New York, då ska jag gå in där. Just nu håller de på att bygga nya torn bredvid minnesplatsen.
Jag vet inte riktigt hur jag ska beskriva detta på bästa möjliga sätt, jag tror inte det går, jag tror att man måste ha varit där för att förstå.
Vid minnesplatsen finns det en kyrka, som har blivit helt tillägnad Ground Zero, denna kyrka stod alltså intakt helt igenom katastrofen, och det var också här som flera brandmän vilade sig under tiden när de höll på att rädda folk och sådär. Nu har de tagit bort alla bänkarna i kyrkan, så att den är helt "öppen" men två av dem hade de sparat, där man kunde se märken i träet som instrumenten på brandmännens kläder gjort. Oj, det är så svårt att beskriva känslan man fick när man kom in där. Det väcks otroligt skarpa känslor direkt man stiger innanför dörren, det är som en  helt annan atmosfär, där i hela området, skulle jag vilja säga. I synnerhet där i kyrkan, vilket kanske inte är helt obefogat. Men jag kan säga, det var flera gånger både jag och Lina fick  skärpa till oss ordentligt för att vi inte skulle börja gråta. Vilka människor. Vilka hjältar.

Under körsbärsblomstret i Central Park.

Inne i Kyrkan.

Ett av de nya tornen vid Ground Zero.